Praktik på Amica restaurang SVT

Det är minst 15 personer som jobbar på Amica, vissa är i köket och andra i matsalen (majoriteten är män). Folk är i alla möjliga åldrar men det ser ut som en del är under 30 år. Jag har inte sett någon i min egen ålder.

Vi måste ha en vit tröja, mörkblått förkläde och mössa. Den ser ut lite som en basker. Jag börjar kl. 9.00 och slutar 15.00. Sen är det lunchrast och fikapaus. Jag har mycket kontakt med min handledare när hon inte måste gå iväg med beställningar. Ibland är hon väldigt stressad också. Jag har blivit presenterad för mina nya arbetskamrater men ingen har sagt något om Asperger syndrom. En del kanske vet vad Asperger är.

Min handledare säger att jag inte ska stressa. En gång när jag skulle ställa upp brickor på vagnen så var det en massa folk i vägen, då kom min handledare.

- Du behöver inte göra det där, gör en annan uppgift istället. Det är så mycket folk här, sa hon och gick iväg med mig.

Arbetskamraterna är trevliga, de gillar att hjälpa till också. De har ställt en del frågor; min handledare har bland annat frågat vilken skola jag går i. En annan frågade om ålder. Det var en tjej i restaurangen som trodde att jag gick i 8:an eller 9:an.

Det första man måste göra på morgonen är att "skriva in sig". Det finns en bok utanför chefens rum. Där skriver man namn, personnummer och klockslag. Jag försöker säga "hej" till alla, det är många som säger "god morgon" till mig. Det är fikapaus kl. 15.00 och då tar de flesta rast. Jag ser inte att de andra äter lunch. Min handledeare säger att jag kan äta lunch kl. 10.30, då kanske det är 1 eller 2 till som också ska äta. De andra kanske äter en annan tid. På rasterna pratar vi om hur många beställningar som kommer in och vem som ska ta kassan.

Mina huvudsakliga uppgifter är att torka bord, ta fram läskbackar, fylla på brickor i matsalen och köra ut vagnar med brickor från lilla matsalen.

Det har uppstått lite problem. Jag skulle äta lunch och det fanns en god soppa men jag tappade tallriken. Då kom min handledare och sa att jag skulle hälla kallt vatten på händerna. Synd att tallriken var full med soppa. Sen hände det något ännu värre. Jag skulle köra ut en vagn full med brickor från lilla matsalen. Efter halva vägen sa det "kras". En tallrik hade gått sönder, jag vet inte hur den hade ramlat av. Nu var det bara att plocka upp allt. Jag torkade av med en trasa och senare på dagen fick min handledare veta vad som hade hänt. Jag hade sagt till en annan tjej i personalen att en tallrik var trasig.

Jag har inte fått något schema, det är min handledare som ger mig arbetsuppgifter. Mitt samlade intryck efter de första dagarna är toppen.

 

Rosa-Lena