På praktik som förskola

Jag har gjort min praktik på Rödluvans förskola. Där praktiserade jag i sex veckor på tisdagar, onsdagar och torsdagar. Arbetsdagarna var mellan 09:00 och 15:00.

Rödluvan

Avdelningen jag var på heter Agrabah, där går 17 barn i åldrarna tre till sex, det är fyra killar och 13 tjejer. Personalen på avdelningen består av tre kvinnor, men det är oftast fler då det är många praktikanter. På Rödluvan finns ytterligare tre avdelningar, och det finns en parallelförskola i närheten som heter Terassen.

Den genomsnittliga arbetsdagen

Detta är ett ungefärligt schema och alla tider är cirkatider:Vid rutshkana i en lekplats som vi hade utflykt till.

09:00 Kommer till Rödluvan, hänger av mig och byter till sandaler.
09:00-09:30 (ibland efter 09:30) Samling, antingen allihopa, eller i två små grupper.
09:30-10:30 Ute på gården.
10:30-11:00 Fri lek.
11:00-12:00 Lunch.
12:00-12:30 Jag har rast och barnen vilar.
12:30-14:00 Fri lek.
14:00-15:00 Mellis.
15:00 Jag går hem, och barnen går ut på gården.

Dagarna går...

Jag har kommit in i en viss rutin, det är visserligen inte samma rutin för varje dag, men det finns ett ungefärligt schema (se ovanstående stycke) som inte följs helt och hållet. Samlingen är bara en liten sak sett till resten av dagen, det enda som händer är att man går igenom vad som hände igår, vad som händer idag, vilka som är borta samt att det sjungs några enkla barnsånger (jag sjunger med efter bästa förmåga). När man sedan ska ut klarar barnen sig ganska bra, galonisar och skor verkar vara det största problemet. Väl ute på gården (om det är dit vi ska) så klarar sig barnen tillräckligt bra, tar man däremot fram cyklarna förvandlas barnen till små otyg, det finns ingen större orsak till bråk än cyklarna. Det finns bara en begränsad mängd cyklar, och för att göra saken värre så finns det flera olika typer av cyklar: sparkcyklar, trehjulingar, en fyrhjuling bland andra. Det finns en trehjuling med plats att stå på bakom den som cyklar och till den kan man koppla till en vagn som en kan sitta i. ALLA vill vara på den, och de som är på den vill inte ha någon annan med...

När det sedan blir lunch är det fröknarnas uppgift att se till att alla barn får mat. (Barn är förövrigt kräsna, mycket kräsna...) Fröknarna har möjlighet att få egen sallad, och det brukar alltid vara någon fröken som tar med egen mat och bjuder andra, själv äter jag av barnens mat, bland det som serverats kan nämnas: fiskpinnar och potatis, korv stroganoff och potatis, korv med potatismos, kyckling i currysås med ris m.fl. När alla ätit färdigt och det är avdukat brukar det visa sig att en relativt stor andel av maten hamnat på bordet och golvet...

Efter maten vilar barnen och jag har rast, vilket innebär att jag hämtar dagens gratistidningar och sätter mig och läser i personalrummet. Rasten håller på i cirka 30 minuter. Ungefär samtidigt som rasten tagit slut har barnen gått upp. De flesta dagarna har barnen fått leka inne efter det, eller så har de gått ut på gården. Framåt klockan 14:00 är det oftast dags för mellis, ungefär samma procedur som med lunchen, fast med mindre mat. Efter det är det ofta en samling, annars går barnen ut på gården. Samtidigt går jag hem.

Vissa dagar är det lite annorlunda, ibland går vi till en närbelägen lekplats hela förmiddagen, och en gång har vi varit i en mycket liten skog. Då måste barnen har på sig reflexvästar, som på ryggen har texten "Jag kommer från förskolan Rödluvan [telefonnummer]", jag och några andra fröknar föreslog att "kommer" borde bytas ut till "har rymt", och att fröknarna, i alla fall de som går hem tidigt, borde ha en likadan väst, alternativt "jag har rymt hemifrån" när man är på jobbet.

Det har firats födelsedagar vid två tillfällen, firandena klumpas ihop så att flera barn firas samtidigt.

Vissa dagar är det någon i personalen borta, då mångdubblas alla negativa saker som händer på en förskola, stök, bråk och stress.

Barnen

De 17 barnen är som barn i den åldern är i allmänhet. Många har s.k. utländsk bakgrund, 16 för att vara exakt. Upptagningområdet, Malmvägen, har ett relativt hög andel personer med s.k. utländsk bakgrund. Det är ganska stor spridning på varifrån barnen eller deras föräldrar kommer ifrån, bland annat Uganda, Elfenbenskusten, Somalia, Uzbekistan, Kurdistan, Latinamerika m.fl. Efter ett tag börjar man att lära sig vilka alla barn är, alla med olika egenskaper. Det är killen som knappt kan någon svenska, men talar flytande spanska, och har blivit fäst vid mig. Den lugna snälla tjejen som kallat mig kompis vid minst ett tillfälle. Tjejen som är avdelningens bråkstake och jagar upp alla andra. Tjejen som inte gör som man säger och blir upprörd om man säger åt henne. Tjejen med en blick som kan döda och som vägrar lyda mig, något hon är väldigt tydlig med när jag pratar med henne.

Sammanfattning

Trots min oro innan, att jag var lite ovan i arbetsuppgifterna, att barnen var mycket entusiastiska över min närvaro (i alla fall de första veckorna), trots att det troligen är det krävande jag gjort i mitt liv (fördelat över en längre period) så gillar jag det. (va, skrev jag det där?) Jag skulle helt klart kunna tänka mig att jobba inom barnomsorg, dock får det inte vara för stora barngrupper.

Av: S