Praktikrapport Autism & Aspergerförbundet

Jag fick förmånen att praktisera på Autism- & Aspergerförbundet i Stockholm. Kontoret eller kansliet är inhyst i, vad jag tror är, en vanlig lägenhet vilket bidrar till en "hemma känsla". Det beror givetvis inte bara på lokalerna utan även på de som arbetar här. Den varma känslan sitter liksom i väggarna.

Det är en liten arbetsplats, tio personer sitter här, ytterligare en anställd, som är knuten till förbundets utbildningsbolag, sitter i Trollhättan. Det är åtta kvinnliga medarbetare på kontoret och två män. Trots den ringa antalet anställda finns flera olika yrkeskategorier; en kanslichef som också är verksamhetsansvarig, en förbundssekreterare, en jurist, två ombudsmän (fast en är kvinna), en redaktör, en fotograf, en kommunikatör, en ekonomiansvarig och sist men inte minst en administratör.

Jag arbetade mellan 9.00 - 12.00 och det var ett klokt initiativ med halvdagar eftersom det var många nya intryck och mycket att ta in. Jag fick en ordentlig introduktion och även några uppgifter att arbeta med. Jag har fått ett schema över mina veckor här och all personal har avsatt en timme åt mig för att berätta om just sina arbetsuppgifter. Jag kommer också att få vara med på olika typer av möten. Under praktiken infaller också Projekt Carpes delaktighetsvecka där en av ombudsmännen ska medverka och även jag är inbjuden att delta.

Jag kunde inte fått ett bättre mottagande, alla var förberedda på att jag skulle komma och alla visste vad jag hette. Jag fick en tydlig genomgång och en översikt av vad praktiken hitintills innehöll. En runda genom kansliets lokaler och under den fick jag ett ansikte och ett namn på de som just nu var på plats.

Jag hade inte förberett mig på något särskilt sätt. Jag hade en tanke om att då jag träffade var och en kunde de själva bäst berätta om vad de arbetade med. Under samtalens gång utgick jag ifrån att det skulle dyka upp frågor - jag har ju åsikter, synpunkter och funderingar om det mesta på det här området men också mycket erfarenhet. Alla gav på ett tydligt och bra sätt en inblick i vad deras arbete gick ut på.

Det är ju lite svårt att sätta arbetsuppgifter på en praktikant man inte vet någonting om. De uppgifter jag fick att arbeta med gjorde att jag kände mig delaktig och jag kände att de var intresserade av vad jag tänkte. Det var absolut inga svårigheter även om jag "krånglade" till den ena uppgiften genom att vara så bakåtsträvande att inte ha Facebook! Inget som inte löste sig - förbundssekreteraren fick kolla åt mig och då han inte var tillgänglig lånade jag redaktörens FB-konto.

En uppgift var att sammanställa distriktens aktiviteter på VÄRLDSAUTISMDAGEN. Jag antog att de skulle använda den som underlag men plötsligt var min sammanställning publicerad på förbundets hemsida. Det kändes lite bra och jag tänkte på hur måna de var om att jag fick en givande praktik.

Jag avgjorde själv när jag behövde en paus. Alla började och slutade väldigt individuellt så de hade inte några spikade raster, förutom lunchen som alla verkade äta vid ungefär samma tid. Kaffe fick jag dricka när jag ville och hade någon annan fått samma idé blev det en spontan pratstund i väntan på vattenkokaren. En gång i veckan har de ett längre gemensamt fika. Nu var jag tyvärr inte med på det men jag tror inte att det hade inneburit några som helst problem. Kände mig genast som "en på kontoret".

Jag skulle absolut kunna tänka mig att arbeta med detta! Jag skulle absolut kunna tänka mig att arbeta på kansliet. Jag stormtrivdes!

Vid datorn Lena Hellqvist/Info